Bon noël

Så där ja, nu var julhandlaset över! Det gick förvånansvärt smärtfritt i år, Stocka, Zara, Anttila, Akademen, Tarjoustalo, swisch, swoosch och vips så var det över på två timmar. Pricken på i:et var att Linda bjöd Riika, Akku och mig på gratis indisk mat vid restaurangen där hon jobbar. Satt som handen i handsken, precis just vad man behöver efter den fysiska ansträngning julshoppas innebär.

Detta är sista kvällen i Hesa, imorgon hoppar vi på tretåget till Vasa. Tror det blir roligt, brukar gilla julen. Alla är tillsammans, det är en bra känsla.

Snurrigt

Oj, vilket virrvarr! Det är fester, efterfester, man sover bort dagarna, lever på nätterna. Tror jag inte har sett solens ljus på flera dagar. Men det har varit bra ändå. Ville var här från torsdag till lördag, vi har gått på spelning, druckit öl och snackat en hel del. Sånt som behövs ibland även om man lämnar helt upp och nervänd efteråt.

Idag sov jag till klockan tre, vilket var absolut nödvändigt. Det är verkligen konstigt hur mörkret inverkar på en, idag har varit en dag fyllt av vemod. Jag drömde nånting jätte vackert men samtidigt mycket sorligt, den känslan har liksom funnits kvar hela dagen. Jag såg aldrig dagsljuset som vanligtvis rensar bort allt sånt där.

Kiitos & näkemiin

Om man bortser en sviktande hälsa så kan jag nästan säga att jag för tillfället är nöjd med många saker. Det känns som att livet i Helsingfors först nu egentligen håller på att börja. Några av mina bästa kompisar har flyttat hit, några gamla vänskaper ha blivit återupplivade, och många nya bekantskaper har blivit stiftade. Det är en lång väg uppåt från The low point of my life som ägde rum för ca två år sedan. Utöver en eller två havbekanta jag hade då, som jag träffade kanske var, varannan månad hade jag ingen annan, ingen. Jag var ensam nästan konstant. Under ca ett års tid vänjde jag mig med att dom ända orden jag yttrade på en hel vecka kunde vara "Kiitos" till kassatanten på Alepan, eller "Nähdään ensiviikon luennolla" åt nån kurskamrat. Det kändes normalt då, men jag får fortfarande gåshud då jag tänker tillbaka. Två år sedan var också tiden då jag debuterade med ensamhetsöl, dvs, när man helt enkelt inte tål tillvaron av att vara instängd mellan dom fyra väggarna längre så måste man bara gå till krogen, ensam. Inte så kul, men vad jämför man med? Jag vill aldrig tillbaka!

Gäsp

Hur kan en dag bara försvinna i mailskrivande?! Min måndag har tillintetgjorts i msn-samtal och mailförfattande angående olika pompisteangelägenheter. Mail har skickats nästan till världens alla hörn. Men så är det ibland, imorgon är jag back in business.

På fredagen fick man vara med om en liten besvikelse. Boys of Scandinavia som skulle göra sin första ever spelning på Liberté blev slutsålt just förrän kön nått fram till dörren! Fnys! Det var 25 minuter bortslösad tid i decemberkylan. Förstår inte grejen med dom här nya, hippa, finska banden som blir sönderhypade förrän dom ens gjort en enda spelning. Det var samma på Reginas första spelning, men då hade vi turen att vara en av dom sista i kön att komma in. Well, som plåster på såren kan jag gå och titta på Dorotea på torsdag.

Nu måste jag försöka hitta min sömn igen, klockan är ändå 01:41 (okej, wishful thinking att jag skulle somna på läääänge ännu...). Tror mina sömnproblem lett till ett försämrat immunförsvar eller nåt, utöver att jag går omkring i konstant trötthet känner jag mig dessutom mera eller mindre förkyld och allmänt sjuk i kroppen hela tiden. Fan, det här kommer inte att båda gott, ibland känns som att man bara kommer att sjunka ihop i en hjärtattack eller nåt. Ibland alltså.

Wow!

House of Love festivalen blir bara bättre och bättre, nu har Riviera F blivit utnämnda som headliners för kvällen!

Party Hearty

Fest fest, så fort man återhämtat sig från det ena, är det dags för det andra. På lördagen fick vi en inbjudan till club Limousine's fyraårs jubileum vilket vi beslöt oss för att besöka med Akku och Riika. Efter att en tråkig singer songwriter värmt upp publiken fick man se en bra spelning av Sister Flo så det var helt värt besväret att släpa sig dit. Sedan gick vi till mitt nya favoritställe, Birdie! Öppet killhångel på dansgolvet, sex i toalettbåsen och dylikt verkar snarare höra till god etikett än pinsamt fyllebeteende på Birdie. Hihi, lustigt!

Ikväll tror jag vi hamnar ut igen, till ära av självständighetsdagen denna gång. Good Lord, have mercy on my soul... Jag kommer att bränna alla mina pengar under första veckan på månaden.