Up, up and away

Jag är fri som en fågel!

Idag var den dagen jag både fruktat och otåligt väntat på i två år. Nu är presentationen över! Kan nämna att den gick rätt så bra, jag var väl förberedd och skötte min del av tillställningen ypperligt. Fick dels lite negativ kritik, dels hyllningar, men allting var väldigt konstruktivt. Så varför känner jag mig plötsligt tom inombords? Måste man ha höga berg att bestiga, utmaningar och skrämmande ting bortom horisonten för att känna att man lever? I don't know...

Men okej, detta är en fas jag känner igen. Tomheten. Känslan av meningslöshet. De sammanfaller alltid med en situation var nånting som upptagit ens tankar under en längre period plötsligt försvinner. Jag måste hitta nya ting att fylla det gapande hålet med. Men det vet jag att jag har. Jag har musiken och jag har en underbar sommar framför mig med Sarah.