Inte för att det är min sak, men...
Efter en slarvig remont, nångång på 80-talet tippar jag, är det enda som separerar min toalett från grannens sovrum en vägg som är tunn som papper. Följdaktligen är ljudisoleringen nästan obefintlig, alla ljud och lukter går obehindrat igenom. På kvällen då jag borstar tänderna brukar jag höra hur grannen snarkar, och ibland då jag kommit hem från stan doftar det av nybakad bulla, ibland stekt maletkött.
Allt det där går att leva med, men det som har upprört mig några gånger är då jag hört hur karln behandlar sina barn som är där alltid på veckosluten. Han verkar vara en periodalkis eller något, alltid då han är under the influence gormar han åt dom värsta nedvärderande kommentarer om hur dom är inget värda, hur allt dom gör är fel, hur dom är lata osv osv... Några gånger har jag varit riktigt nära att gå och knacka på dörren och fråga om allting står rätt till. Men var går gränsen, när får man blanda sig i? Visserligen verkar dom komma bra överens då han är nykter, och visserligen brukar han knappast fysiskt våld, men ändå... Jag tycker bara så synd om dom där barnen.
Allt det där går att leva med, men det som har upprört mig några gånger är då jag hört hur karln behandlar sina barn som är där alltid på veckosluten. Han verkar vara en periodalkis eller något, alltid då han är under the influence gormar han åt dom värsta nedvärderande kommentarer om hur dom är inget värda, hur allt dom gör är fel, hur dom är lata osv osv... Några gånger har jag varit riktigt nära att gå och knacka på dörren och fråga om allting står rätt till. Men var går gränsen, när får man blanda sig i? Visserligen verkar dom komma bra överens då han är nykter, och visserligen brukar han knappast fysiskt våld, men ändå... Jag tycker bara så synd om dom där barnen.
posted by Einar at 6:19 PM
3 Comments:
Det där är jättesvårt. Fast jag tycker alltid att det är modigt av folk att våga ingripa. Bara genom att gå och knacka på och fråga om allt är OK, så visar du ju att det inte är acceptabelt och att "du har ögonen på honom". Människor tycker ju inte om att blandar sig i andras skit, men jag tycker att man ska!
Nå jo, men det är bara så svårt at veta var gränsen går. Vem vet så är det inte så allavarligt som det låter. Emmä tiiä...
Jaa, svårt joo. Jag tycker att där finns en gräns. Jag skulle inte personligen knacka på. På flemingsgatan hade vi en liknande situation i nedersta våningen, då pappan inte tänkte hitta nycklarna till dörren och en flicka på 5 år höll i en stor påase som klirrade, antagligen av ölflaskor. Jag började må jättedåligt. Men vad har jag för rätt egentligen att nosa i deras saker. Då påstår jag ju också att jag skulle veta allting om situationen och att jag är en bättre människa. Jag tycker...så länge man inte hör konkret våld eler misshandel. O va ska man göra då..plinga på och fråga..e allting bra? Vem vet vad gubben kan göra? Men det är sant som Heidi sa att det alltid är modigt att ingripa. Personligen vet jag att jag aldrig sku ha pokka.
Post a Comment
<< Home